YOU CAN TELL ANYBODY

Hola amigos,

herre min skapare! Jag vet inte vart jag ska börja. Det har varit en minst sagt händelserik vecka.
Jag har kämpat i skolan som aldrig förr, som lön för mödan drog jag in 3 MVG:n. Känns obeskrivligt skönt efter allt slit. Jag blivit bränt mig en aning (undrar själv varför jag skriver det, har nämnligen upptäckt denna vecka att jag irriterar mig på folk som skriver på FB tex. att "jag har bränt mig, stackars mig", "jag är röd" "jag har blivit brun" och gud vet vad. Men hey, ibland får man vara irriterad)
Jag har även upptäckt att jag inte har lång stund kvar här i Sverige, endast 11 dagar närmare bestämt. Jag kan knappt tro det själv, allt har gått så fort. Jag minns när jag tänkte att nu är det ett halv år kvar, nu är det tre månader kvar, nu är det 2 veckor kvar. JA, ni hajjar. Sjukt iallafall.

Juste, jag är även smått avundsjuk på alla studenter. Där dem går med sina fina vita mössor med leende på läpparna. Inga beskymmer alls, det är liksom slut för dem. Själv sitter jag här och har två (fucking) år kvar, men det går snabbt som de säger. Jo, tjena. Vi säger så.
Ibland brukar jag ta på mig min brors studentmössa och bara låtsas, syna mig i spegeln och le. Det är inte kul sen när jag kommer på att det är min tur om två år. Men drömma får man. Nog tjatat.

Imorgon ska jag och min syster bege oss till den fina staden Norrköping, det blir bra.
Sen är det sista veckan i Sverige; Gå ut ettan (helt sjukt, kändes som det var igår då jag vaknade på morgonen och gick min första skoldag), kolla på alla glada studenter och packa, packa och packa.

Latero


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0